Traditionellt bärande i Sverige: skinnbög, krippsack och bultband

Att barn har burits av tradition i Sverige förstår man lätt av själva ordet - "barn" kommer av fornnordiskans "bairn" och betyder helt enkelt "den som blir buren" :-). Klockrent!

På medeltiden bar man i kortsjal i Europa om man ska tro kyrkmålningarna (och det ska man!), och det gäller säkerligen även Sverige. Man bar alltså på höften i en kort knytsjal. Detta sätt att bära är spritt över alla kontinenter, säkert för att det är enklast och kräver lite tyg. Ett tygstycke att bära i ska ju tillverkas hela vägen, från sådd/lammning till vävning, då är längden en viktig faktor. Vem väver fem meter tyg när det räcker med två?

Det finns en Holländsk bild från 16-1700-tal på en mamma som bär på ryggen i nåt som ser ut som en ryggsäcksknytning, så kanske användes ibland något längre sjalar precis som i sydostasien. Gissningsvis knöts de i så fall även här i olika ryggsäcksknytningar.

I Dalarna fanns skinnbögen och bultbandet (mer info längre ner), och med stor sannolikhet har liknande saker använts även på andra ställen i Sverige. Olika typer av bärvaggor och kontar förekom norröver i Sverige.


Skinnbög eller krippsack


Titta vilka fina bilder som jag fått låna hit till BäraNära för att skriva några rader om barnbärande i svensk tradition (stort tack!)! En sån här skinnbög används i norra Dalarna för att bära barn. Jag skriver "används" med flit, för jag har en jämnårig vän som blivit buren i en och jag misstänker starkt att det finns fler i omlopp där ute. Själv har jag ställt mig i kö för att köpa en alldeles egen skinnbög, men jag tänker inte avslöja hur, var eller när, "kö" var ordet så att säga :-) ...

Bög är ett dialektalt ord för påse/väska, det är samma ord som engelskans "bag" (egentligen lite mer komplicerat än så, men på det stora hela!). Skinnbögen ser ut som en japansk onbuhimo, med skillnaden att den är gjord i skinn och ibland klädd med tyg på ena sidan, som den på bilden. Den bärs vad jag förstått med axelbanden rakt ner över axlarna, precis som en ryggsäck, och barnet halvsitter åt sidan, ofta inlindad i en filt eller ett skinn. ABC Nättidning har en artikel med information och en verkligt vacker bild på en skinnbög i användning. Ett annat ord för skinnbög är krippsack, dvs barnsäck. Hör gärna av dig om du kan andra ord för detta bärverktyg, eller har mer info, bilder eller kanske till och med en skinnbög åt mig!

En intressant aspekt är att precis som hos naturfolken är det inte bara mamman som burit det lilla barnet, utan många människor har hjälpts åt att dela på barnbärandet så att alla kunnat bidra med sitt i det dagliga arbetet. Skinnbögen hängdes ibland upp i ett träd när man tex arbeta på åkern. En sorts hängvagga :-)


Bultbandet

Ett annat traditionellt bärhjälpmedel är bultbandet. Att bulta betyder att bära på flodamål (dialekt från Dala-Floda). Bultbandet är ca 10 cm brett och långt som en medellång bärsjal, ca 3-4 meter. Det knyts som en vanlig ryggsäcksknytning, bandet under barnets armar, upp över axlarna på bäraren, i kors över bröstkorgen, ner under barnets rumpa, fram och knyt (alt knyt bak). Med bultbandet kunde man bära lite allt möjligt, inte bara barn, men det användes bara på ryggen. Överhuvudtaget är det ovanligt att barn bärs på magen i traditionella sammanhang, antagligen av praktiska skäl, arbetet måste kunna utföras även med barnet i sjalen eller selen.

Några länkar:
http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200605/09/20060509132142_DD342/20060509132142_DD342.dbp.asp
http://www.dalarnastidningar.se/nyheter/article120445.ece
http://www.svetan.org/habar/theme/06-03.pdf (pdf med en längre artikel om bultband, fast det man ser på bilden längst ner i höger hörn är en skinnbög från Sollerön, inte ett bultband från Dala-Floda.)