Lägger upp sajten igen

BäraNäras gamla sysidor kommer snart upp på originaladressen www.baranara.se.

Trevlig helg!

/Tina

Selemönstret

Blogger trilskas, men kolla här:

http://sybloggen.wordpress.com

Vändsöm en bildserie

Vändsöm med stickning (till att skarva tyg eller sy bärpåse)

1. Lägg tyget aviga mot aviga, alltså med rätsidorna utåt (OBS!). Sy en söm en pressarfotsbredd (0,7 cm) från kanten.


2. Vänd ut avigsidorna.

3. Sy en söm 1 - 1,5 cm från kanten. Den gamla sömsmånen ska vara innesluten, inte sticka ut på rätsidan.

4. Dra ut tyget och vik sömsmånen ("flärpen") åt ena sidan.


5. Sy fast sömsmånen åt sidan med en stickning (en rak söm som syr fast en sömsmån, som på t ex jeans), snyggast blir resultatet om man syr från rätsidan genom alla lager (bilden visar det färdiga resultatet från avigsidan).

Bära i ringsjal

Bärinstruktioner på nätet för att ta på sig och bära i ringsjal

Instruktioner och tips för ringsjal från Babyboden.

Foton och instruktioner på olika sätt att bära i ringsjal.

En japansk variant på mage-mot-mage som man inte ser så ofta. Ganska skönt att bära såhär, faktiskt!

Felsökning vid obekvämt ringsjalsbärande. Vanliga nybörjarfel när man bär i ringsjal. (På danska, mycket bilder!)

Ringsjal

Vad är en ringsjal?

En ringsjal är en kort sjal (ca 2-2,5 meter) som har två ringar fastsydda i ena änden. Den bärs över en axel. I stället för att göra en knut som på en kortsjal trär man den lösa änden genom ringarna på ett speciellt sätt. Då låser ringarna tyget så att det sitter fast av barnets tyngd, men det går ändå lätt att justera "knytningen". Att lära sig bära med ringsjal är lättare än kortsjal, men svårare än bärpåse. Det går att få knytningen helt perfekt utan hjälp, men vissa bärare kan uppleva att ringarna skaver eller är i vägen (de går att ha på ryggen om man vill slippa ha dem fram).

Svans

Änden som är över kallas svans. Den kan göras lång eller kort, sys ihop så att den blir en smal remsa ("sluten svans"), eller en ficka, ha påsydda fickor eller dekorationer... Bara fantasin sätter gränserna.

Sjalringar

Ringarna till sjalen är speciella sjalringar, de vanligaste är i nylon eller aluminium och tillverkas av slingrings.com i USA. Många sjalförsäljare i Sverige säljer dessa ringar. Ringarna är ca 7 cm i diameter (det finns några olika storlekar för tunnare/tjockare tyger). Det finns ringar i rostfritt eller mässingspläterat stål också, de säljs inte i Sverige i nuläget vad jag vet.

Jag har själv provat draperingsringar för gardiner från Hasta i strl 82 ca, de är betydligt billigare och fungerar hyfsat, men är ganska tunga och det gör sjalen svår att justera. Så kallade vaktmästarringar kan man också använda.

Det viktigaste med ringar är att de är tillräckligt stora (annars blir det hopplöst att justera sjalen) och att de inte riskerar att gå sönder eller deformeras (de måste vara hårda). Undvik tunna ringar som kan "poppa igenom" varandra och ringar av trä, bambu eller mjuk metall som plötsligt kan öppna sig eller brista.

Vissa "ringsjalar" har inte alls ringar utan har stora D-ringar, fyrkantiga ringar, termospännen eller en ring och kardborrefästning av svansen.

Vikningar över axeln

Det finns en uppsjö sätt att vika sjalen innan man fäster ringarna. Man kan låta bli att vika utan sy sjalen över hela bredden, som på teckningen ovan. På sleepingbaby.net finns beskrivning på en solfjädersvikt sjal (se länklistan), med sydda veck, det är den som är på bilden här bredvid. Andra sätt är att vika kan vara sk "Hot Dog style" (som jag föredrar till vattensjalar) eller att man viker in båda ändarna mot mitten så sjalen blir hälften så bred och sedan syr rakt över som i "ingen-vikning-alls".


Den bästa ringsjalen?

Den "bästa ringsjalen" finns inte. Alla tycker olika om vilken vikning som är skönast och vilka ringar som är bäst. "Ingen-vikning-alls" med aluminiumringar brukar de flesta tycka är skönt och funktionellt - men jag kan inte lämna några garantier :-) .

Storlekar

Hur lång man vill ha ringsjalen är mest en fråga om smak. Som ett riktmärke kan man säga att ca 180 cm motsvarar mindre storlekar, ca 200 cm är mediumlängd och ca 220 cm motsvarar större storlekar på kläder. För en riktigt ringsjal med extra lång svans kan ca 250 cm tyg passa. Ett enkelt sätt att mäta är att ta ett löst mått från axeln ner över höften och upp igen, tex med ett snöre, och till det lägga till längden på svans man vill ha.

Använda två ringsjalar

Har man två ringsjalar (eller en ringsjal och en kortsjal/bärpåse) kan man använda dem till kryss eller till två barn, ett på varje höft. Man kan också lägga ett litet barn högt upp på axel i rap-ställning. Praktiskt om man har en bebis som måste rapa mycket.

Tyg till bärsjal - vad ska jag välja?

Skillnad mellan köpt och hemsydd bärsjal?

Vad är skillnaden mellan en köpt och en hemsydd bärsjal? I de allra flesta fall är skillnaden en enda: tyget. Köpta sjalar har mycket bra diagonalgiv (se längre ned). Därför är de bekväma att bära i och lättare att knyta än ett mindre formbart tyg.

I en köpt bärsjal har någon tagit tid på sig att prova igenom olika tyger för att hitta den allra skönaste och bästa tygkvaliteten för den typ av sjal det handlar om. Dessutom är många bärsjalar "Fair Trade"-tillverkade och/eller miljöcertifierade på olika sätt. Motsvarande tyg är inte helt lätt att hitta som privatperson, och hittar man det är det inte särskilt billigt. Men skillnaden i bärkomfort ÄR inte jättestor, även om den finns. En hemmasydd långsjal i ett enkelt lakanstyg är bra mycket skönare än ingen sjal alls. Många beskriver den skillnaden som mycket större än skillnaden mellan hemmasytt och köpt.

Materialval

Rena naturmaterial är skönast till bärsjalar. Bomull är vanligast och fungerar bra. Lin är svalare, ganska styvt i början, lättare att hålla rent än bomull och blir bara skönare med tiden. Hampa liknar i allt väsentligt lin. Ylle är mjukt och skönt om än inte det mest slitstarka tyget (fungerar utmärkt dock!), varmt på vintern och förvånansvärt svalt på sommaren. Siden är tunt men varmare än man kan tro i svalt väder, och riktigt svalt och skönt i värme. Viskos (kallas ibland rayon) är visserligen inte en naturfiber (även om det tillverkas av träfibermassa), men dess egenskaper liknar bomullens, fast det torkar fortare och är tunnare och svalare.

Det gör inget om det är en del syntet i tyget. Själv har jag använt ett vävt tyg i 50% polyester/50% bomull med bra resultat. Det blir inte riktigt lika mjukt som ren bomull och lite svettigare i värmen. I gengäld torkar sjalen fortare om den blir blöt, och just min sjal är lite sträv i ytan så det räcker att knyta den med en enkelknut, den glider inte upp. I mexikanska rebozos används nästan alltid bomull/viskos eller bomull/polyester.

Med elastiska sjalar menas sjalar i elastiska tyger, t ex T-shirttyg, fleece eller liknande. Till elastiska långsjalar använder man oftast bomullstrikå av olika sorter, ev med en liten inblandning av elastisk fiber som lycra, spandex, elastan. Jag vet att vissa sytt långsjalar i microfleece med gott (och varmt!) resultat. Dessa tyger är inte vävda utan stickas på olika sorters stickmaskiner. Tyget till en elastisk sjal ska gärna vara som tyget i en t-shirt av bra kvalitet (s k interlock). Bomull är vanligast, en del elastisk fiber som lycra/elastan/spandex kan förekomma. Till en långsjal kan man använda microfleece (tunn fleece).

Bärpåse sys med fördel i ett vävt tyg med bra diagonalgiv, men det är viktigt att tyget inte sträcker sig för mycket på längden, som dessa tyger ibland tenderar att göra. En mellantjock indisk bomull kan fungera bra, eller en stadig ripsväv eller panama. Elastiska bärpåsar sys i tyg som stretchar på bredden men bara lite på längden, tex microfleece, tjock polarfleece av god kvalitet eller interlock.

Ringsjalar kan sys i många olika tyger, bäst blir ett bra långsjalstyg med diagonalgiv, men det allra viktigaste är att tyget inte är för tjockt så att det går lätt att justera i ringarna. Allt från siden via lakansväv till medeltunn denim fungerar.

Både ringsjalar och bärpåsar finns att köpa i fleece. De är då oftast i en betydligt bättre fleecekvalitet än man kan hitta i tyghandeln här i Sverige, men det fungerar med vanlig polarfleece av god kvalitet också.

Vattensjalar är ofta i syntetmaterial. Man kan t ex sy vattensjalar i ett speciellt UV-blockerande tyg som heter SolarVeil. Viskos är bra till vattensjalar, eftersom det torkar fort.

Undvik (eller fodra!) tyger som inte tål slitage eller som rispas upp lätt.

Använd gärna syntettråd till syntettyger och bomullstråd (eller annan naturfiber) till naturmaterial. Det är bra att välja en tråd i en något mörkare nyans än tyget om man vill ha samma färg på tråd och tyg.

Det optimala, vävda tyget

Giv på diagonalen

Till vävda bärsjalar är det viktigaste att tyget har ganska mycket giv, alltså att det går att sträcka en hel del på diagonalen. Det behöver inte vara töjbart på längden eller bredden (men vanliga tuskafttyger går oftast att sträcka en liten aning mer på bredden än på längden).

Känn på ett vävt tyg på följande sätt: Håll en fyrkant av tyget som är 20x20 cm i två motsående hörn (tyget ska inte vara utklippt alltså, utan sitta fast i tygvåden). Dra i hörnen och känn hur tyget töjer sig på diagonalen. Helst ska du kunna sträcka diagonalen ca 6-7 cm (från ca 28 cm till ca 34-35 cm), gärna ännu mer.

Vävsätt

De grundläggande vävmetoderna (bindningarna) är tuskaft, kypert och satin. Alla andra vävsätt är varianter och kombinationer av dessa tre.

Tuskaft används i lakansväv t ex, ”en över, en under”. Det är den vävmetod som används i t ex BäraBarn-sjalen och ofta i rebozos i Sydamerika. Tuskaft är det minst stretchiga tyget, men en glest vävd tuskaft eller en inte så hårt slagen tuskaft kan vara riktigt stretchig på diagnalen. En sorts tuskaft med två trådar som följs åt i varp och väft(inslag) kallas Panama, och har bättre giv än tuskaft. Amazonas Brazil är gjord i Panamaväv. Ett tuskaftvävt tyg med fin varp och grövre inslag kallas Rips.

Kypert kallas ibland diagonalvävt. Kypert har ofta mer giv än tuskaft och slits inte lika fort. Det beror på att kypert har färre ställen där trådar korsar varandra i väven. Inslagstråden går över två trådar och under två trådar, och nästa inslag förskjuts ett steg åt sidan. Resultatet ser ut som ett tyg med diagonala linjer över ytan. Exempel på kypertvävda tyger är jeanstyg (denim) och twill. Kypert har en tydlig avigsida om varpen och inslagstråden är i olika färger. Kypert är tjockare och varmare än tuskaft. Det finns en variant av kypert som kallas korskypert och ofta används i bärsjalar (t ex Storchenwiege). Korskypert har inte så tydlig avigsida som kypert. Fiskbensmönstrat kallas tyg med kypertränder där diagonalriktningen ändras i ränder på tyget. Det ser ut som v:n över ytan.

Satin är ett vävsätt som sällan används till bärsjalar man köper, jag har i alla fall aldrig sett det. Ytan är glansig och ganska hal (av vävsättet) även om tyget har bra diagonalstretch. En nackdel (förutom att tyget är halt) kan vara att trådarna sitter ganska löst och lätt hakar i saker och går sönder.

Jacquard är ett sätt att mönsterväva tyg på en speciell jacquardvävstol. Alla jacquardvävar är dubbelsidiga, den ena sidan är spegelvänd mot den andra, som ett negativ. Det kan man utnyttja så att rätsidan har en färg och avigsidan en annan. Jacquardvävar har ofta bra diagonalstretch och det finns jacquardvävda bärsjalar att köpa (t ex vissa Didymos).

Vilket vävsätt ska man då välj till sin bärsjal? Det går tyvärr inte att svara enkelt på. Kypert och tuskaft är lättast att få tag på i en bra tjocklek och kvalitet. Tjockleken på ett bra bärsjalstyg ska vara tjockare än lakansväv men tunnare än jeanstyg och tjock indisk bomull. Kypert betraktas som bäst, men alla tuskafttyger är inte stumma och alla kyperttyger är inte töjbara... Det är att känna på diagonalstretchen och tjockleken som gäller!

Det optimala elastiska tyget

Välj ett elastiskt tyg som är stadigt på längen och stretchar på bredden. Tjocklek är en smaksak. Ju mindre barnet är, desto mer stretch funkar, ju större/tyngre barn som ska bäras desto stadigare bör tyget vara.

Tyg till Mei Tai eller bärsele

Till selar eller Mei Tai behöver inte tyget ha så mycket diagonalgiv. Välj gärna ett lite stadigare tyg, lakansväv är för tunt. Tänk byxtyg så hamnar du oftast rätt. Twill, denim, indisk bomull, ripsväv, linne, manchester och till och med vävd sammet (men lugg-tyger som sammet och manchester kan vara bra att inte ha på insidan av selen/MTn, det kan bli lite trögt att få i barnet då) brukar fungera fint.

Får inte tag på det optimala tyget?

Misströsta inte om du inte hittar något tyg att sy en sjal av, eller om du inte har råd att köpa tyg! Sy i stället ett gammalt lakan (inte alltför slitet, det ska hålla för ditt barns vikt) och tänk på att det är mycket skönare än ingen sjal alls! Och det är ett billigt och enkelt sätt att prova på att bära i sjal. (Tänk sen på att en sjal i ett bra tyg är ÄNNU bekvämare... Och fortsätt att sy fler och fler och fler sjalar!)

Klämma på en "riktigt" bärsjal innan du syr?

Finns det någon sjalförsäljare nära dig? Många försäljare har återförsäljare och kontaktpersoner runtom i landet, kolla försäljarnas hemsidor. En del sjalförsäljare har även erbjudanden om att hyra/låna en sjal i några veckor mot en peng...

Sjalbarns forum kan du få kontakt med "sjalambassadörer" som gärna ställer upp och visar sjalar (OBS! de är inte sjalförsäljare). På Sjalbarn och olika lokala e-postlistor brukar folk ordna bärsjalsträffar på olika håll i landet, det är enkla träffar där sjalare samlas, pratar sjalar och kanske fikar. Folk har med sina egna sjalar (vilket brukar kunna bli en hel del...). Det är fritt fram att komma dit, klämma, prova och få tips.

Länkar

Tygval till bärsjalar från Att Bära Barn.

Jan Andreas råd om tygval till ringsjalar. ENG

BäraNäras gamla sysidor flyttar hit

BäraNära-servern ligger nere och de gamla sysidorna går inte att se. Synd tycker jag, så jag tänkte försöka föra över dem hit.